Västsverige behöver en demokreativ satsning, nu.

Det är kris. Näringsministern talar om behovet av nytänkande och att vi i väst är vana att ta oss ur kriser.  Men det verkar som om lösningarna skall tas fram på traditionellt sätt,  av samma människor och på samma sätt som alltid.  Det innebär att man struntar i att utnyttja 99, 9 % av den samlade hjärnkapaciteten i regionen. Det är ett helt onödigt slöseri med resurser.

 

Man behöver inte vara raketforskare för att inse att ett samhälle blir sårbart när det är beroende av en eller ett fåtal stora arbetsgivare, eller branscher. I synnerhet när dessas framgång i stort avgörs av globala faktorer som man har svårt att påverka.  I Göteborg såg vi hur det gick med varvsindustrin på 70-talet, nu ser vi det med bilindustrin både i Trollhättan och Göteborg. Den långsiktiga lösningen på denna just nu smärtsamma sårbarhet är alltså självklar: Nytänkande och att skapa fler företag och företagare.  Ett mer diversifierat näringsliv, en entreprenörsdriven samhällskultur och ett kreativt klimat ger en mängd positiva effekter. Detta råder det knappast delade meningar om. Frågan är då varifrån dessa nya idéer skall komma?

 

I praktiken lämnas de så kallade ”vanliga människorna” utanför när det gäller att hitta lösningar och idéer på samhällets utveckling och inte minst nu när det är kris, skapas en kollektiv känsla av uppgivenhet och hjälplöshet. Det är inte bara synd, det är ett resursslöseri. För sannolikheten att riktigt goda och livskraftiga idéer kommer fram ökar ju fler hjärnor som får chansen att arbeta tillsammans. Det är enkel matematik, ren statistik. Ge ett problem att lösa till ett Scandinavium fullt med folk och samma problem till våra 18 vänner i kommunstyrelsen, så kan vi se vilka som kommer upp med den smartaste lösningen. Jag satsar mina pengar på Scandinavium. Inte för att vår kommunstyrelse är okunnig, men 12.000 hjärnor har de inte.

 

Som Albert Einstein uttryckte saken: ”Vi kan inte lösa problem genom att använda samma tänkande som när vi skapade problemen.” Att engagera och involvera fler än de gamla vanliga beslutsfattarna gör att vi kan skapa delaktighet, gemenskap, hopp och ta vara på all den kraft som vi tillsammans besitter. Här finns hundratusentals människor med erfarenheter, kunskaper, ambitioner, drömmar och vilja. Somliga kommer från andra länder, hälften är kvinnor,  några har aldrig haft ett arbete, andra har precis blivit av med sitt, vissa driver redan små rörelser med stora idéer och de flesta grubblar på ett eller annat sätt över situationen och får aldrig chansen att bidra. Det är sorgligt. Vi medborgare är inga offer, vi är en resurs.  Om vi nu vill förändra våra möjligheter för framtiden och stimulera egna initiativ, nya tankar och nya sätt att lösa problem är det väl tämligen ofarligt att anta, att de riktigt originella, kreativa och innovativa tankarna finns därute där man inte tänker på samma sätt som de traditionella beslutsfattarna? 

 

Vi befinner oss i en brytningstid och behöver ett nytt paradigm för framtiden. Om detta tvistar inte de lärde. Det duger inte att gnälla på Stockholm och bristen på infrastruktur. Det räcker inte att göra Göteborg till en ännu bättre stad att besöka. (Jag bor för övrigt hellre i en stad som det är bra att bo i.) Det är inte nog att Volvo eller Saab räddas eller räddar sig själva. Vi behöver en ny inriktning, ett nytt klimat och nya tankar, vi behövde dem helst igår och jag har inte en aning om vad de består av men jag vet att de finns där ute, någonstans. Mångfald är, om inte lösningen på allt så åtminstone ett av svaren på hur vi aktivt hittar nya lösningar. Nu handlar det om att fånga in och förädla dessa tankar till nya verksamheter och projekt. En demokreativ process: Alla får vara med, varje hjärna behövs. Vän av ordning frågar sig kanske hur i all världen detta skulle gå till. Svar: Teknologin finns, metodiken finns, resurserna finns, kunskapen finns. Till den som fortfarande tvekar ber jag att få peka västerut. Barack Obama kunde. En av orsakerna till att han vann valet, var att han lyckades få miljoner människor att lämna ett litet bidrag till hans kampanjkassa över nätet. De ville ha förändring, deras gemensamma insats gjorde skillnad. Vi kan göra ungefär samma sak, fast med idéer. Det handlar om att dela med sig, vilket är en självklarhet för större delen av internet-generationen men kanske inte för alla. För övrigt gäller principen inte bara Göteborg och regionen utan landet och övriga världen. Men låt oss ta en sak i taget och börja gräva där vi står.